Shit vilken talang alltså! Jag absolut älskar killar som är såhär riktigt musikaliska! Och hårfärgen är inte så dum heller ;)

'

Imponerande va?

Även fast jag inte gillar deras musik så mycket längre (fast förra albumet hade några underbara låtar) och deras nya album inte låter så där superbra än så länge så är de fortfarande mina absoluta favoritkillar och ingen kan ändra på det :)

Älskar också att de verkligen inte tar sig själva på allvar och bara leker omkring :D



Låten som spelas i bakgrunden är deras nya låt Shine A Light (andra singeln)
Personligen tykcer jag att det är en gullig låt men man hör Taio Cruz influenserna (dom har jobbat med honom) och jag är inte ett stort Taio Cruz fan. Men ganska bra låt, ändå.

Och regnet faller precis som tårarna...shit va livet e svårt alltså :(





I guess it's time I run far, far away.
Find comfort in pain.

Har gått och sjungit på denna hela dagen, haha XD

Dearest enemy, off of that
You have just lost me along the way
Somewhere between the fake smiles and your free drinks
Please don't smother me,
I swear that I need some room to breathe.
What with you all up, down and over me,
you're not a name, you're just a face.
It's contagious, so catch it.

Dearest enemy, you should have never trusted me. You bitch.

Haha @ 3.26 XD

Vem älskar brittiska dialekter? *räcker upp handen* JAG!

oh josh! *fans self*

Så himla bra band alltså!
Älskar Josh's (sångaren) dialekt!

Vet inte vilken som är min favorit riktigt, alla är så bra!

Älskar dock slutet på The Rumour

Hold your hands in, into the air
Hold your hands as, as if you care ♥

Dagens låt.

The Cure - Boys Don't Cry

Jag vet att jag redan har lagt upp den här låten, men den är nog favoritlåt någonsin. Så sjukt bra, jag kan omöjligt stå still och lyssna på den för jag blir fylld av så många känslor att jag måste bara uttrycka mig på något sätt (vilket oftast innebär att dansa omkring och sjunga, när ingen ser såklart ;))

Det här bandet är verkligen bra, och värt att kolla upp! Gillar även deras låt The Royal We.






And we sing, sing, sing.
Fight, we fight, we fight.
We cry, cry, we cry.
We slide, slide, we slide into the light.

Tell them all I know now
Shout it from the roof tops
Write it on the sky line
All we had is gone now






Shontelle - Impossible

Jag får gushåd, seriöst. Speciellt första delen av låten, första versen och refrängen :)

Lång låt alltså (eftersom den är i 2 delar), men sjukt bra cover av två av mina favorite youtubers hodyou7ube, som spelar gitarr fantastiskt bra, och även bas, och FuryMuso som spelar bas :)

Emotions never change, only towards you.
Look down, I'm strung to your ribcage.
Look down, I'm strung to your ribcage


Biffy Clyro - Strung To Your Ribcage

Jag typ hatar mig själv för det här. För att jag gillar den här låten alltså *facepalm*
Jag vet inte varför jag har fått den på hjärnan för jag brukar inte gilla sånt här. Alls.

The Wanted - All Time Low




Videon är väl sådär, men fyfan va snygga dom är! *swoon*

God morgon världen!

Jag har blivit helt galen i den här serien Glee, som handlar om ett gäng high school elever som alla är med i skolans Glee klubb. Låter kanske inte så jätteintressant men det är sjukt bra!

Några av mina favoritframträdanden från serien:





Det finns bara för mycket!! :D

(ursäkta språket) XD

Vafan är solen??!!
Sommaren kan väl inte tagit slut än?? *sobs*



Song of the day:




Eminem feat. Rihanna - Love The Way You Lie

Asså jag gillar inte hiphop musik (och liknande) egentligen, men den här låten är för jävla bra! (y)


puss xx

Mitt absoluta favoritgig, eller ett av dom :D

Förstår ni hur jag menar?
Nej, förmodligen inte.

Det finns sanningar man inte kan undvika.

Muse
19.7.2010
Kaisaniemen puisto, Helsinki

It’s hot. The heat hell has finally subsided but it’s still hot. But this has nothing to do with the weather.

21 000 people is quite an audience, especially when it’s buzzing from excitement. Everyone seems to feel hotter than they should be.

At precisely 9 PM Muse appear on stage. Now already? Their punctuality is startling. The drama kings could have made the tensed up crowd writhe with excitement by waiting backstage for another 15 minutes. To come on stage so soon seems actually rude – almost like the band wants the gig to be over and done with as soon as possible.

After Exogenesis part 1, which was used an the opening intro, the first notes of their hit Uprising ring out in Kaisaniemi. Fists rise up to pump in the air.

Muse are a humble servant. They offer their loyal fans some loyal playing: Supermassive Black Hole, Map of the Problematique, Hysteria... This is how it works. Muse give what is wanted from them and fists pump in the air. It’s hot. Stifling a yawn is difficult.
It’s numbing. Hits are being played without asking, the atmosphere is excited and even ecstatic, but I can’t understand why.

The gig is completely lacking soul, surprise and originality. Don’t take me wrong. Mure are a super original band with all their drama and theatrics. But when the originality becomes a suffocating routine, it becomes irksomely boring. Everything goes on autopilot.

Let’s have a look at Muse’s gig calendar. The band started The Resistance tour October 22nd 2009 from Hartwall arena in Helsinki. The tour is set to end December 19th 2010 in Australia. It seems they can’t avoid things turning into a routine, but it’s still distressing. Nothing that is seen on stage surprises or startles.

Muse should not be so leisurely dull. Saying they’re “quite alright” doesn’t do justice to the band but still it’s the most apt description of the performance. Money should not be the problem either. Millions are enough – or at least should be. In my mind I saw fireworks, sparks and strobe lights that would be dangerous for epileptics. In reality I got the last one but it’s just a faint copy of my dream.

Red, green and blue are taking turns on the screen and lights now. It’s a pity that the sun is still shining high from the sky when the gig begins. The green lasers are drowned out by the brightness of the Finnish summer. Hits like Resistance, Time Is Running Out and Starlight would be taken onto another level if the lasers reflected against a darkening sky.

When the visuals are deficient, the frontman Matthew Bellamy is not the one to search soulfulness from. He’s strutting in his silver glitter suit, playing heavenly but clinically. “Thank you”s in Finnish which have been learnt backstage don’t impress: anyone can learn to say a couple of words in Finnish. They still seem to work for the fist pumping audience with questionable ease.

I want to find out why a band that has done magnificent records can play so absently and boringly.

The problem is the predictability. But what’s causing it, is it tiredness? No, because the stage show isn’t lacking energy. Muse have admirably succeeded with their career choice. Noone seems to be tired, everyone plays dynamically and without sparing their power.
Were my expectations too high when I thought I’d see a visual spectacle and passionate musicians? Wait a minute, there it is: passion. Or more like the lack of it.
Muse that plays in front of me is good but without passion. Everyone probably understands the paradox.

Actually Muse should take a few steps backwards. Their megalomania shows as lazyness and twisted twinkle in the eyes. That doesn’t suit anyone.

Band has many amazing songs outside their hit singles. I’m not a fortune teller but I bet that if you asked the band members, they would find it refreshing to play for example Sunburn instead of Undisclosed Desires. At least it would be refreshing to hear.
We’re talking about such a big name here that for a ticket that costs almost 60 € you should get some sort of emotion from the stage. Routines are unavoidable but how can you explain the fact that a 60 year-old Mick Jagger still brings something new with every new tour with The Rolling Stones? It’s not magic, it’s determination and professionalism. And money.

Encore was predictable. Plug in Baby and Knights of Cydonia, what else could it be. When the musicians leave the stage, people in front of me wonder “Was this it?”
Muse played exactly one and a half hours, 18 songs. Well, it was a good gig to watch and listen to, a good performance on the surface. I shouldn’t complain.



Jag saknar 2004.
Jag älskar Muse, missförstå mig inte. Jag vill försöka ljuga och säga att de fortfarande ÄR ett bra live band, men jag kan inte förneka sanningen, som faktiskt inte är så. Muse har blivit sämre och sämre sen den tiden, den eran. Klart är de fortfarande bra, men inte i närheten så bra som de var för 6 år sen. Och visst, dom har blivit äldre och jag förstår att de inte har samma energi längre, men att de inte ens försöker gör mig så besviken. Hur kan man vara så otroligt lat och självupptagen? De bryr sig helt enkelt inte, och det gör ont. Jag vet inte ens om jag vill se Muse live igen, det kommer nog kanske bara göra för ont.

Okej, så jag brukar vanligtvis inte gilla honom ALLS, varken utseendemässigt eller musikmässigt. Absolut inte.
Men den här låten är bara för jävla bra, och han ser helt supergorgeous ut i videon. Deal With It.


Adam Lambert - Whataya Want From Me