Sitter och filosoferar lite över dagen som varit. Det har såklart varit jättekul (som alltid) med all god mat, alla julklappar, och att faktiskt få vara med familj och släkt.
Jag fick en elgitarr, som jag önskat mig, så såklart är jag glad över det. Fick även lite kläder, presentkort, pengar, böcker och hudprodukter och är verkligen glad över det. Det känns lite synd att det är slut nu, det tar slut så snabbt. Det är en sån kortvarig lycka.

Vad jag insett den senaste tiden är att pengar kan inte köpa lycka. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du får och spenderar på kläder och smink, det gör dig inte lyckligare. Och detta ska komma från mig, jag som älskar att shoppa och tycker det är helt underbart. Den stunden så man räcker över pengarna till kassörskan och får med sig en påse ut ur affären. Den känslan är den bästa i världen. Men sedan när man kommer hem och har visat upp sina kläder, klippt av lappen och bärt kläderna i skolan dagen efter känner man sig ganska tom.
Jaha, nu spenderade jag en massa pengar för att få uppleva den här lyckan, som tar slut så snabbt.
Det låter nästan som att jag beskriver en drog, något man i många fall lägger ut tusentals kronor för att få uppleva en känsla som tar slut så snabbt och lämnar en ännu tommare. Så är det med shopping och pengar.
Visst, du kan handla hur mycket du vill, men lyckligare blir du inte. Inte jag i alla fall.

Jag är inte olycklig, verkligen inte. Inte är jag lycklig heller, långt ifrån. Jag ligger någonstans mitt emellan. Varje dag är en ny kamp, en ny strävan efter den här perfektionen vi alla vill uppnå. Ingen är perfekt, alla har sina dåliga och bra sidor. Ändå så jämför vi oss med alla andra hela tiden, speciellt jag. Jag jämför mig jämnt med alla runt omkring mig. Deras kläder, utseenden, kroppar, kompisar o.s.v.
Ingen mår bättre av att jämföra sig med andra. Var du än är, så kommer det alltid vara någon i din omgivning som du anser "är bättre" eller "ser bättre" ut än dig. Det enda man kan göra att att sluta fokusera på andra utan börja fokusera på sig själv.
Jag har verkligen inget bra självförtroende och är extremt självkritisk. Men en sak som jag tror skiljer mig åt är att jag vet vem jag är. Jag vet vem jag är och behöver inte försöka dra åt mig uppmärksamhet hela tiden. Jag har inget behov av att få bekräftelse hela tiden om att jag är söt, har fina kläder eller något sånt. Jag kör mitt eget race och dom som inte gillar det stör mig inte alls. De är bara trångsynta, osäkra människor som mår dåligt innerst inne.

Hur blir man lycklig då?
Ett sätt att må bättre och bli säkrare är att vara trevligare mot andra människor. Ge komplinanger och hjälp till mer. På så sätt gillar andra dig bättre och då mår du bättre.
Vad jag önskar mig nästa år är att bli lycklig. Man ska inte lägga ner tid och energi på att bete sig som andra vill och tycker, man ska spendera pengar på sådant som man "ska ha". Man ska göra sig själv lycklig. Den viktigste personen är ditt liv är dig själv. Om du är lycklig, så spelar inget annat roll. Du ska leva ditt liv för sig själv. Köp det du vill, ha på dig det du vill, var den du vill. Var den du är. Det är det jag ska göra nästa år, det är ett av mina nyårslöften.
Vägen dit kommer vara lång, och det är svårt att veta var man ska börja. Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska bli lycklig. Men det ska jag.
Som jag sa, det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, hur populär du är eller hur snygg du är. Lycka bygger inte på något av det där.

Nu ska jag gå och lägga mig, och när jag vaknar imorgon så ska jag inte vakna upp och vilja vara snygg, populär eller rik, jag ska vakna upp och vilja vara lycklig, vad det nu innebär.

Godnatt XXOO